Älvdalska – ett talspråk – ett skriftspråk

Älvdalska har talats sedan ”urminnes tider”, men man har även skrivit på älvdalska. Det finns texter som skrevs redan på 1600-talet. I början av 1900-talet var professor Lars Levander i Åsens by och forskade om älvdalskan. Han antecknade mängder av ord och uttryck. Hans studier resulterade i en doktorsavhandling. Levander var även intresserad av bygdens kultur. I hans bok: Livet i en älvdalsby före 1870-talet finns intressant läsning. Levanders studier har betytt mycket för den kommande forskningen.

I Älvdalens Hembygdstidning Skansvakten, som började ges ut 1915, finns korta berättelser och verser skrivna på älvdalska. Man skrev med vanliga bokstäver och så som man uttalade orden i respektive by. De flesta i byarna talade älvdalska och de hade inga problem att läsa den älvdalska som skrevs i Skansvakten.

På 1980-talet ökade intresset för älvdalskan. Lars Steensland publicerade i Skansvakten 1982 ett förslag på hur man skulle kunna stava älvdalska, föreningen Ulum Dalska bildades, Rut Puck Olsson skrev två böcker: Mumunes Masse och Mier um Mumunes Masse, Hjalmar Larsson skrev: Kunundjin kumb. I Stockholm och i Älvdalen hade Bengt Åkerberg kurser i älvdalska.

I och med att personer som studerat språk intresserade sig för älvdalskan insåg de att det fanns ljud i älvdalskan som var omöjliga att skriva med vanliga bokstäver. Bengt Åkerberg utarbetade en ortografi.

Ulum Dalska bad några professorer bilda en grupp, Råðdjärum, för att ta fram en enhetlig ortografi. På årsmötet 2004 erkände Ulum Dalska Råðdjärums ortografi.

På Lars Steenslands hemsida finns en stycke om hur älvdalskans stavning vuxit fram under historiens gång och om hur den ny ordbokens stavning förhåller sig till Åkerbergs och Råðdjärums ortografier. Se www.larssteensland.se/Stavning.pdf

Läs mera: www.skrievum.se